fotat av mami

Idag ska jag fara och kolla på mina älskade Survivors juluppvisning. Det kommer nog kännas rätt konstigt att se alla i laget med dräkt på, och själv ha på sig vanliga kläder. Att se dom springa upp på mattan och le, och själv sitta brevid och applådera. Att se när dom sätter sina bygg, och inte själv stå i luften och försöka spänna mig för allt vad jag är värd. (För er som inte känner mig privat så är det såhär det ligger till; jag har tidigare tränat cheerleading tre gånger i veckan, men pga av en skada som jag har haft i drygt ett år så har jag blivit tvungen att sluta.) Idag är det iallafall juluppvisning, och jag tänkte fara dit och stötta mitt fina lag. Puss på er!

"Jag kan tappa en tand, få slut på ord, ACA finns ändå alltid i mitt blod. Jag kan gråta jag kan skratta, ACA Survivors finns alltid i mitt hjärta"