(c) by me

"det var lite mer än en vecka, tiden för oss. jag var ute och sprang i ett barkspår. det var tungt att andas, solen sken men jag orkade rundan ut. vi satt på gräset sen. det var kallt nu, solen hade förbytts mot moln. men det gjorde ingenting. klart det inte gjorde."

"dom var nästan likadana. min var grön, din var rosa. vi la dom brevid varandra och var glada över våra nya ägodelar. jag tror att jag egentligen var lite avundsjuk, fast kanske att jag ville ha din bara för att du hade den och inte jag. jag vet inte, men det är ju så med mycket iallafall."



"vi satt på ett tak. det är ganska längesen nu, men det är ett fint minne. jag kände er inte särskilt bra men det var fint ändå. det var spännande på något sätt, lite förbjudet. början på ett kapitel."

Spotify: att vi är samma fast ändå tvärtom

On the top of the world is beautiful, but there's no place to fall.

"jag har berättat om det tidigare, men när en utav mina absoluta favorit artiser spelade en utav mina absoluta favorit låtar och jag var tillsammans med några av mina absoluta favorit människor, så var det väldigt bra."

"ett ord, många minnen. vilorummet says it all!"

"vi satt i ditt nya hus. jag kommer faktiskt inte ens ihåg var det ligger. vi var några få, och vi satt i soffan. det var inget speciellt med det, eller var det?"



Det här är ett litet inlägg som jag skrev för en månad sen eller så, jag tänkte egentligen göra ett lååångt minnes inlägg men jag orkade helt enkelt inte haha. Jaja, lite random texter sådär är alltid trevligt!